Reumatologen

Äntligen fick jag komma på mitt första återbesök till Reumatologen efter att jag blev diagnostiserad i Februari, det kändes som ett bra och efterlängtat besök om en lite rörigt med all ny information.

Sjukgymnasten bekräftade att mina rörlighets tester såg bättre ut än senast, så någonting har hjälpt. Om det är Medicinen, träning eller att det är varmare i luften kunde hon dock inte svara på. Men skönt att det går framåt i alla fall.

Efter det träffade jag en ny läkare, hon och jag kom överens om att jag skulle få nya mediciner eftersom de jag har inte fungerar tillräckligt bra. Med dessa behöver jag gå var åttonde vecka för att få dropp, och för att jag inte ska bli immun mot dem om jag väljer att åka på en längre utlandsresa i höst så måste jag ta ett par tabletter i veckan också. Så kommer att ta fyra tabletter en gång i veckan och sedan extra vitaminer kommande två dagar efter det.  För att sedan säkerställa att jag inte får dumma biverkningar av dem så måste jag gå och ta prover varannan vecka nu i början för att sedan övergå till var tredje månad så småningom…

Men innan allt det måste jag gå och ta om proverna jag gjorde i fredags för att de tog fel prover då… Så kan det tydligen gå, kommer bli sönder stucken imorgon… (Bara lite bitter)

 

Mycket nytt men förhoppningsvis blir kroppen bättre av det.

//Elin

Smärtskala

Efter dagens intensiva besök på akuten, och min oförmögenhet att beskriva min smärta. Så har jag nu letat upp en smärtskala som jag ska börja följa och registrera mina smärtor i:

0: Mår bra – ingen smärta alls.
1: Ingen värk – mycket obetydlig irritation
2: Obehag – ganska obehaglig irritation
3: Måttlig smärta – irriterande nog att distrahera
4: Tydlig smärta – kan ignoreras om du är engagerad i något.
5: Påträngande smärta – kan inte ignoreras i mer än 30 minuter.
6: Intensiv smärta – kan inte ignoreras i mer än korta stunder 

7: Svår smärta – smärtan gör det svårt att koncentrera sig och stör sömnen.

8: Svåra plågor – fysisk aktivitet starkt begränsad 

9: Outhärdlig smärta – oförmögen att prata, skriker och stönar

10: Medvetlös av smärta – svimmar

Igår gick jag hem från jobbet – smärtan var då uppe i 8,5-9 Detta trots smärtstillande Alvedon (då jag inte fick ta något annat pga. den långtidsverkande Orudis retard jag tog på kvällarna.) När jag kom hem från jobbet slängde jag i mig Diklofenak och Alvedon och ignorerade min dagliga dos av Orudis Retard.

Idag valde jag att stanna hemma från jobbet helt och hållet då smärtan varit uppe i en 7-8 som värst idag. Har idag tagit smärtstillande hela dagen med Alvedon och Diklofenak eller Ipren.  Vid 11 åkte jag in till akuten eftersom jag inte får tag i någon annan läkare och smärtan var outhärdlig… Där var det lång väntan och några prover som togs- utan att visa någonting. Men jag åkte hem med två nya recept på Alvedon 665 och Brufen Retard. Vi får se hur det hjälper i längden jag hoppas på det bästa, men har svårt att tro på det.

Köpte även en Tens maskin nu på kvällen som ger korta Elektriska impulser för att döva smärtan, det var behagligt och det kändes lite lättare att röra sig nu efteråt. Skulle bedöma smärtan som en 5.a – detta med smärtstillande i kroppen.

Dags att lägga denna smärtsamma kropp till att sova nu och förhoppningsvis känns det lättare imorgon, om jag kan sova.

God natt!

Väntrum 

Då sitter jag återigen i ett väntrum och väntar på min tur…

Idag är det dags för lite provtagning för att förhoppningsvis kunna få lite starkare mediciner imorgon när jag ska till reumatologen. Vi får se vad läkaren har att komma med imorgon och vad som blir aktuellt. Som livet är nu fungerar oavsett inte så något måste ändras.
Tre nummer kvar nu..

—-

Update: Läkaren var sjuk ingen tid imorgon dessvärre… Nu får jag stå ut med smärtan ett tag till… 😦 

Efter 2 dagar i helvetet

Jag har spenderat de senaste två dagarna i helvetet med en smärta som djävulen himself frambringat åt mig. 

Tack vare mina tabletter mot reumatismen kan jag inte ta några starkare tabletter än Alvedon (paracetamol) då exempelvis Voltaren och liknande inte kan korsas med den jag äter dagligen. 

Igår gjorde jag dock något som kanske inte var så bra och hittade mammas eller pappas muskelavslappnande tabletter och tog en sådan för att orka pallra mig iväg till jobbet. Olagligt eller ej vet jag inte, farligt för levern eller inte kan jag inte heller svara på om det var, men smärtan släppte för en stund så det var värt det… Idag ringde jag till reumatolog avdelningen och frågade om starkare tabletter på recept. Hoppas att de ringer upp under dagen så att jag får något mot smärtan. 

Är ledig idag och imorgon så då hinner förhoppningsvis ryggen slappna av lite 🙂

Bättre än på länge 

Så sedan jag fick diagnosen har jag börjat med nya mediciner, förändrat kosten och tränar mer (eller mindre) regelbundet. 

Jag mår så mycket bättre än början på februari, ryggen är bättre. Nu har jag lite smärta i ländryggen på eftermiddagen, men det är helt klart bättre än att ha mycket ont hela dagen. Hoppas det håller i sig så här eller kanske till och med blir ännu bättre 

Happy wishes!  ❤ 

Bild från morgon promenaden innan jobbet imorse 

Då var den satt, diagnosen.

Igår var jag hos Sjukgymnast och läkare på Reumatolog avdelningen, där fastställde de diagnos och drog och vred på hela min kropp för att kunna göra det. Fick nya mediciner som jag ska ta varje kväll (Orudis Retard) får hoppas att jag känner mig bättre av dem. Tog även lite mer prover som jag får svar på i nästa vecka.

När jag sen kom hem sov jag i flera timmar, jag var helt utmattad efter besöket. Kanske inte så konstigt med tanke på att tre olika personer drog och tryckte över hela kroppen och frågade ”Gör det här ont?” JA!

Igår satt även smärtan mest på vänster sida vilket alla tre konstaterade och jag var tvungen att påpeka, att ja idag gör den det men inte alltid.

Fick även ett till papper på övningar av den här sjukgymnasten som jag ska göra hemma, liknande på de som jag fick av den andra så det ska nog gå att få ihop på ett bra sätt tillsammans.

Så mediciner och träning och eventuellt lägga om kosten lite så kanske jag blir piggare och mår bättre om någon månad.

”Min kropp har en dålig dag, men jag mår bra”

Helgen straffade mig hårt på många sätt, eller så var det vädret som straffade mig, eller rent av att jag slutade ta medicinen (de 14 dagarna var slut.)  Kanske att jag inte tränat sedan onsdagen förra veckan eller kanske var det en kombination av alla fyra, men min kropp värker så mycket. Smärtan gör mig trött och värken blir värre när jag inte kan sova, men smärtorna håller mig vaken.

Med en så bra helg känns det lönlöst att klaga, jag tar de smärtor jag får om jag får umgås med de människorna som betyder mest. Men jag önskar att jag slapp lida.

Jag läste citatet ”min kropp har en dålig dag men jag mår bra” Det är så jag känner förutom att min kropp har en dålig vecka och jag blir arg och irriterad p.g.a. det. Men i övrigt, i övrigt så mår jag bra. min-kropp-har-en-dalig-dag

Helgen vs Trötthet

Den här helgen har tröttheten inte haft tillfälle att infinna sig. Jag har inte givit den, den möjligheten. På lördagen var varenda minut inbokad fram till kryssningens avgång och på båten vart det en mer. På natten/ morgonen sov jag i ca 4-5  timmar och sedan upp och umgås igen. Jag har haft en fantastisk helg med fantastisk släkt och vänner och skulle inte vilja ha det ogjort.

Men igår tog tröttheten ut sin rätt. Trots att jag sov nio timmar igår natt så sov jag flera timmar senare på dagen och  eftermiddagen, skulle gissa på att det blev ca 3h igår under dagen och ca 14h inatt (somnade efter middagen ca 19.00 vaknade ca 8 eller 9 på morgonen). Jag har förstått att det är sjukt för andra att sova så mycket men för mig är det tyvärr normalt. Kroppen behöver så många timmars sömn för att återhämta sig när jag har varit i fullgång. Det som jag vill och orkar göra psykiskt finns det så många fysiska begränsningar för, som jag hela tiden försöker övervinna. Jag övervinner dem en tid men sen slår de ut mig extra hårt när de får chansen och helt ärligt talat skulle det inte förvåna mig om jag somnar snart igen…

Sjukgymnast 

Första besöket hos sjukgymnasten avklarat denna vecka! 

Han kollade igenom min rörlighet och styrka i hela kroppen och konstaterade att jag har förlorat i princip all rörligheten i ländryggen. Tack vare att jag har hållt igång rörligheten genom att ha stretchat och yogat mycket, har jag kunnat överkompenserat  i andra delar av ryggen och ner i benen och lider på detta sätt inte av min orörlighet. 

Så han såg positivt på min fortsatta rörlighet, kan återfå delar av rörligheten men inte få hela tillbaka. Tanken är att vi ska hålla uppe den rörligheten jag har men om vi har tur kan jag återfå en del. 

Sedan är det mest muskler som vi ska öva upp, nästa gång ska jag få lite grejer att öva på hemma och andra tips på övningar och vilka maskiner jag bör träna på, på gymmet. 

Jag hoppas verkligen att jag kan få bli lite bättre i ryggen och slippa en del av smärtan.

Frisör + Bechterew =Sant?

Så hur tänker jag kring mitt arbete och min sjukdom?

Jag valde att inte plugga till frisör på gymnasiet för att jag hade problem med ryggen och det är ju omtalat och alla vet om att det är fysiskt påfrestande för kroppen att jobba som frisör. Jag sköt upp det och tänkte inte så mycket på jobbet som frisör under gymnasieåren eller det närmaste året efter, men sedan när jag jobbade i restaurang branschen så gick tankarna lite annorlunda. För även där utsatte jag min kropp för påfrestningar, långa arbetsdagar och man står eller går hela dagarna, så om jag ändå skulle påfresta kroppen varför kunde jag inte göra det när jag jobbade med något jag gillade? Så år 2013 utbildade jag mig till frisör och har jobbat med det i 2 och ett halvt år nu.

Jag tycker jobbet är kul men påfrestande både fysiskt men även psykiskt. Som frisör kan man ibland få lite väl mycket skit och eftersom jag sedan är perfektionist i jobbmiljöer så har jag även sjukt höga krav på mig själv. Jag ser alltid ett sätt att göra frisyren jag precis har jobbat med bättre, jag är nästan aldrig nöjd med de jobben jag gör. Även om jag kan uppskatta det för vad det är och se att jag har gjort en snygg färg eller klippning.

Tankarna vandrar hela tiden runt och jag vet inte vad jag vill/bör göra nu. Vissa dagar tycker jag jobbet är super kul med härliga kunder roliga klippningar och färger. Andra dagar tycker jag att jobbet är skit, jag tycker inte om det alls, de är de dagarna jag är stressad, kunderna som drar energi ur en och det är bara topparna som ska klippas på alla kunder. Det är en känslomässig berg- och dalbana större delen av tiden.
Men sen är den där lilla detaljen att kroppen inte orkar med jobbet alla dagar, när hela ryggen värker och man knappt orkar ta sig hem för att det gör så ont. De dagarna när man somnar direkt efter jobbet och inte har någon energi kvar till familj och vänner.

Vissa dagar känner jag för att säga upp mig direkt och andra dagar skall jag stanna kvar – jag kan aldrig bestämma mig. Vi får se vad framtiden har att utvisa och om jag blir något klokare med tiden.